Järnmalmsgruvan i Västanå
Västanå järngruva ligger cirka 4 km nordväst om Näsum, bara ett tiotal meter från den slingrande vägen mellan Näsum och Vånga över Vångaberget. Västanå gruva kanske inte ser mycket ut för världen, men det är ändå Skånes stösta järngruva. Under perioder mellan 1804 och 1916 bröts cirka 1500 ton järnmalm, som avsattes till Ryds bruk i Småland samt till järnbruket i Olofström.I varpen kan man finna det malmmineral som bröts.
Det är en sorts hematit eller blodstensmalm som är utbildad i en särskilt fjällig modifikation kallad järnglans.
Järnmalmen började bildas för omkring 2500 miljoner år sedan. Syre fanns då inte i luften eller i atmosfären. När syret från algerna började frigöras utfälldes bland annat järnet som ett sediment på havsbottnen. Man kallar den eran för järnkatastrofen. Långt senare, för omkring 500 miljoner år sedan eller mera, utsattes jordskorpan för enorma jordbävningar och veckningar.
Sedimentlagren övertäcktes, försköts och ställdes på högkant. De utsattes för ett enormt tryck och värme. Under den processen omvandlades vissa bergarter och i de mättade lösningarna med olika kemi utvecklades de unika mineralen och kristalliserades. Bergartena och mineralen har alltså aldrig varit smältor. Bildningen har skett hydrotermalt genom metamorfos.
Genom sin mångfald av olika mineral, framför allt fosfatmineral är Västanågruvan en klassisk lokal för mineralsamlare.
Välkänd även i Europa på grund av sina i vissa fall världsunika mineral. Undersökningarna av Västanå började när geologen Blomstrand i slutet av 1860-talet kom till gruvan. Han fann en stor mängd mineral, varav flera inte tidigare var kända.
Han fick därför sjalv sätta namn på dem och tog en del grekiska namn för färger, använde lokala ortsnamn samt namn på vänner och bekanta. Det sällsynta mineralet Berlinit är inte uppkallat efter den tyska huvudstaden utan efter Bankdirektören N.H.Berlin och Trolleit är uppkallat efter greve Trolle-Wachtmeister.
Dessa två män står omnämda i varje större mineralogiskt handbok som publiceras på vår jord.
Parangeser liknande det i Västanå förekommer på flera ställen utmed en bred sprickzon som sträcker sig från Skåne till Värmland. Zonen kallas Protoginzonen och i denna har det skett jordskorpsrörelser och intrusion av granit, syenit och diabas vid flera tillfällen