Stenkorset i Västanå
Enligt sägen har här en gång timat något konstigt, till vilket man ännu inte har funnit någon godtagbar förklaring enligt nutida nyktra begrepp. Höjamon ligger på Gamle Gårds ägor i Västanå. Längst upp på krönet av Höjamon finner man ett litet stenröse med ett kors av sten. Ej så vackert precis, snare något rubust till form och skapnad, men dock ett kors, som på sitt sätt skall utmärka platsen för en tragedi av ett eller annat slag, man vet ej vad, och därför låter vi sagan tala.
Det var en gång en husmor i Gamle Gård, som en dag gick sig ut för att bjuda gårdens folk till middag.
Hon kom emellertid inte tillbaka. det enda man fann efter henne var hennes träskor. Hon hade blivet bergatagen, och på fyndplatsen reste hennes efterlämnade anhöriga ett stenkors. Om det nu var för att skydda sig mot trolltyg eller för att bringa den bergtagna ett offer, en gärd av aktning vet man ej, men varje förbipasserande brukade ta en liten sten eller trädgren och kasta på platsen, och så skapades så småningom ett ”varpe” ett substantiv av ordet ”varpa” kasta.
(Utdrag ur boken ”Så var det då” av Fr. Osc. Eskilson.)