Enligt sägen var det två unga män som bodde på en gård i Sonarp. De var till utseende, sinne och sätt så lika varandra som bär. Enäggstvillingar. De hade också samma smak i allting, även då det gällde kvinnor.De kunde därför ej hjälpa att de förälskade sig i samma flicka, som tjänade på gården och var fager under ögonen. Inte heller kunde den lilla flickan avgöra vem av dem hon ville gifta sig med. Det hela var så tillkrånglat som det kunde bli.Så beslöt bröderna att låta ödet avgöra saken.De skulle låta gevären tala i ett envig, där en av dem skulle stanna på valplatsen.
Den eventuelle efterlevande skulle få flickan.
Då man kommer vägen fram från Sibbarb, så finner man det ena korset på en liten backe på högra sidan av vägen invid gärdsgården.Ca: 200 meter därifrån står det andra. Detta var de platser varifrån bröderna skulle avfyra sina muskedunder.
Så en dag var den lilla fagra nere vid den förbiflytande Holjeån och klappade byk. Om hon nu hade någon vetskap om vad bröderna beslutat är ej lätt att avgöra. Kanske kände hon bara en liten svag aning om att just nu avgjordes tre människobarns öde. Hennes och brödernas. Nog av, då skotten knallade, föll hon död ner på marken. Båda skotten hade avfyrats samtidigt och träffat prick i de båda brödernas hjärta.Dramat hade krävt tre dödsoffer.
Det måste även berättas om de egendomliga följderna av denna säregna händelse. De båda korsen restes som åminnelse och en erinran om ett kärleksdrama i länge sedan svunnen tider, och alltid har man vinnlagt sig om att hålla dem i ordning och ej låta dem förfalla. Ty om så sker så inställer sig strax en olycka av något slag bland gårdens djur.
Denna olycka håller i sig tills det att korset blivet reparerat, då vänder det sig till det bättre.
(Utdrag ur boken ”Så var det då” av Fr. Osc. Eskilson.)
(Utdrag från Näsums Hembygds och Fornminnesförenings Årsbok 1978.)